owl.
Jag önskar mig en stor uggla runt halsen. Så fränt.
favoritåbo.
Sitter och väntar på att far min ska anlända från Seinäjoki så att vi kan börja köra mot favoriten Åbo. Bilen är fullproppad med kläder, skor, prylar, växter, och en longboard. Har längtat så efter denna natt, att komma in i trapphuset, känna doften av klostergatan 10 och att få somna i EGEN säng. Och så har mina svarta älsklings kängor också ploppat upp i mitt huvud flera gånger. Blir så wow att komma hem!
Min mamma sa åt mig för 25 minuter sen att jag måste tvätta händerna ordentligt när jag just plockat med mig några chilin från deras samling och ifall jag skulle råka röra mina ögon. Gissa vem som glömde tvätta och aj vad det svider i mitt öga just nu. Men det gör inget.
Min mamma sa åt mig för 25 minuter sen att jag måste tvätta händerna ordentligt när jag just plockat med mig några chilin från deras samling och ifall jag skulle råka röra mina ögon. Gissa vem som glömde tvätta och aj vad det svider i mitt öga just nu. Men det gör inget.
Post-it.
Babies 2010.
I like your colours.
Imorgon kommer Sarah B på besök. Om 6 dagar får jag äntligen flytta tillbaka till Åbo. Om 10 dagar får jag börja skolan igen. Glad glad.
Everyone has a Mount Everest they have to climb some day.
Imorgon är det konstens natt. Det är också 12 Augusti. Det är också exakt 5 år sedan jag var på fel ställe vid fel tidpunkt och mitt glada tonårsliv fick en rejäl stöt. Det var en fredag, faktiskt dagen efter konstens natt 2005, 2 veckor före det var meningen att jag skulle börja gymnasiet.
När jag låg på intensiven började mina sköterskor skriva en dagbok till mig, där de skrev ner allt som hände mig varje dag och natt. Där finns foton, tidningsurklipp och texter av många olika sköterskor, skötare, ambulanspersonal, föräldrar, farföräldrar, syskon, kompisar, pojkvän och sist men inte minst, Anders Eriksson (Väldsmästare i Enduro). Anders hade varit med om en liknande olycka som mig och vi låg bredvid varandra på intensiven i Helsingfors. De två enda patienterna på intensiven. Ni kan tänka er att personalen fick lite panik när vi båda var i behov av svensk service. problempatienter minsann.
Boken har jag såklart kvar ännu. Det är den mest värdefulla bok jag äger. Skulle inte sälja den för en miljon.
Så här beskrivs jag dag 6, 19 Augusti 2005:
Försökte bjuda ut TV, Radio, CD men hon orkade inte ännu med något av det. Hon vill bara sova så mycket det går. Trött och nedstämd flicka som vet vad hon vill. Idag sa hon åt mamma att hon snart blir sinnessjuk. Skötaren och mamma försökte trösta men inge hopp. En hel kopp kaffe och en kopp te har hon fått i sig idag, det är ju positivt! /Patricia ( Sköterska på intensiven).
I sommar har jag cyklat till och från jobbet, jag har gått och sprungit omkring på mitt jobb som servitris hela dagarna, jag har haft gymkort och kunnat spela beach volley! Det hade jag aldrig trott för exakt 5 år sedan. Vill man så kan man. Så är det bara.
Toscana.
