beautifulballoons

Idag är jag lycklig för jag har hittat dessa kläder och solen skiner ute. Min vår skall bli färggrann.

Jag har aldrig haft som avsikt att göra den här bloggen till en väldigt personlig blogg, men nu måste jag bara ge svar på  så himla vanliga frågor i min vardag. Varför opereras jag så ofta, vad är det för fel på mitt ben och vad har de gjort vid senaste operationen?

Först och främst handlar det här ju om en olycka som hände för ca 5 och ett halvt år sen, där jag blev överkörd av en lastbil på en cykelväg. Min höft blev krossad på 3 ställen, mitt högra ben gick av i 3 olika delar och högra benets hud och mjukdelar "slets bort", plus några mindre skador som punkterade lungor, stukna vrister, knä ommöblemang och en bruten tå. Operationerna har då givetvis gått ut på att korrigera alla dessa skador och vi kom fram till nu senast att jag genomgått ca 20 operationer sen händelsedagen.

Senaste stora operation (sommaren 2009) gick ut på att korrigera mitt högra lårben som växt 30 grader snett. De sågade kallt av benet och vred det så att det fick en lite normalare vinkel. För att det skulle hållas så la de in en ca 30 cm pinne fastsatt med 4 skruvar i benet. Efter 9 månaders kryckgång var det sen småningom (9 månader senare) dags att ta ut denna pinne och skruvar. Och det är det de gjorde nu i fredags. Och vips så är jag nu på kryckor igen men förstås för en mycket kortare period.

Huden som slitits bort i olyckan korrigerade de med transplanterad hud från vänstra benet. Så idag saknar alltså mitt vänstra lår det yttersta hudlagret och högra baksidan av benet har ett stort område med transplanterad hud. (orsaken till varför jag aldrig är barbent. Det här området har de försökt minska på i många olika operationer. Man gör det genom att "sy in" benet. De skär alltså bort en del av det transplanterade hudområdet och drar över frisk hud och stansar sen ihop alltsammans. Ett sånt här ingrepp gjordes också i fredags. Men de kan förstås endast ta små delar i taget så därför har jag gjort så många just såna här ingrepp och kommer kanske ännu att fortsätta med det.

Tusen gånger förlåt till alla som frågar dessa frågor och jag hastigt bara svarat något i stil med att "de har bara korrigerat mitt ben lite" ,men jag får alltid så obekväma blickar ifall jag berättar hela historien så därför har det blivit så. Jag själv känner mig inte alls obekväm med att berätta och det hjälper mig psykiskt otroligt mycket att få berätta till folk vad som hänt mig. Men människors reaktioner är ofta inte bekväma och det förstår jag absolut, så därför har jag bara valt att ibland inte berätta så mycket om benet och olyckan.

Fastän detta har hänt mig är jag en helt vanlig människa som också en gång i tiden levt i ett odödlighetsperspektiv. Jag råkade bara vara på fel ställe vid fel tidpunkt och det kunde ha hänt vem som helst. Jag är absolut inte starkare än någon annan, utan jag har bara inte haft något annat val än att genomgå allt detta. Jag är inte en stark människa. Folk brukar säga att jag blivit van vid smärtan men fakta säger att en människa aldrig kan vänjas vid smärta, mera tvärtom, desto mer smärta man utsätts för så desto känsligare blir man. Och det är inte, och har aldrig varit lätt men jag är fortfarande en glad människa. Mina vänner säger att jag är en livsnjutare och det tror jag nog att olyckan bidragit mycket till. Jag är nog den mest livsnjutande människan jag känner.

Och i framtiden, ställ jätte gärna frågor till mig om ni är intresserade. Jag mår som sagt bra av det. Jag vet att det här är inte världens största grej för andra men för mig är olyckan en av de de största delarna i mitt liv och jag vill adrig glömma den eller att människor ska undvika den så fort den kommer på tal. Det är som att undvika mig.

Jag valde faktist att publicera en bild på ena sidan av mitt ben ( som är väldigt uppsvullet) för att folk bättre ska få förståelse. Det här såret är nu från den kosmetiska delen av operationen, alltså när de sytt in mitt ben och stansat ihop. Där finns 54 stycken suturer, alltså nitar. På andra sidan och på höften har jag två liknande sår också men de är mindre så man har sytt fast dem med ca 30 stygn. Jag har aldrig förut publicerat en bild av mitt ben så ifall någon av någon orsak tycker att det här är alldeles fel så säg till genast så slänger jag bort. Men det här är jag.






Det här inlägget och bilden delade jag med mig för jag vill att folk äntligen ska veta vem jag är. Jag har gömt mig i mer än 5 år och vill inte mera. I sommar tänker jag gå omkring i söta klänningar (utan leggings) varje dag.